I ögonen öppnas
ändlösa stigar.
De är två korsvägar
av skugga.
Döden kommer alltid
från dessa dunkla fält.
( Trädgårdsmästarinnan
som bryter tårarnas blommor).
Pupillerna saknar
horisonter.
Där går vi vilse
som i urskogen.
Till borgen dit du färdas
och aldrig kommer åter
följer man vägen
som börjar i iris.
Pojke utan kärlek,
måtte Gud bevara dig
för den röda murgrönan!
Och du, lilla Helena,
Se upp för resenären,
där du broderar
dina slipsar!
Federico Garcia Lorca
Laholm utan gränser